Livet enligt Kim

Som ett brev på posten har jag nu min plikttrogna ångest. Kul att man har något man kan lita på i alla fall. Just nu är det skolan som håller på och spökar innanför pannbenet. Mer specifikt så är det en viss uppgift i svenska som vägrar att försvinna hur mycket jag än ignorerar den. Nog för att jag struntar i alla uppgifter i det ämnet men den här ska vara inlämnad på tisdag så jag känner mig något pressad. Jag längtar så sjukt mycket till sommarlovet eftersom jag intalar mig själv att allting kommer vara bra då, även fast jag är plågsamt medveten om att jag bara kommer hitta nya saker att oroa mig för. Åh vad jag önskar att det bara fanns en avstängningsknapp för det här.

Jag är jävligt frustrerad just nu. Jag vill bara lägga mig ner och sova och sedan vakna upp när det känns värt besväret. Ey bloggläsare, försök att övertyga mig om att livet inte suger fullt så mycket som jag vet att det gör. Det kan bli erat livs uppdrag. Seså, cheer me up!