Livet enligt Kim

Min käre Aho har nyligen börjat klaga på mitt namn. Det är nämligen så att hon har skaffat en äldre skinheadgrabb som hon håller på att prata med på msn och givetvis så har denna människa skamlöst nog härmat mig i sitt val av namn. Naturligtvis så insisterar jag på att hon numera ska kalla denne unge man för Fejk-Kim men hon verkar inte tycka om mitt förslag. Har hon ingen skam i kroppen? Klart att jag ska ha kvar mitt namn och inte han! Jag var ju trots allt först.

Den här dagen har bortsett från namnstölden varit angenäm. Och ja, jag kommer prompt att envisas med att skriva som en svengelsk pensionär vilket jag ser som ett stort långfinger i anskitet till de ungdomar som inte bemödar sig med att ens försöka stava någorlunda korrekt. Tillbaka till ämnet. På lunchen hade vi något troligen ointressant samtalsämne eftersom jag knappt kommer ihåg vad som sas. Detta har dock ingen betydelse eftersom vi hormonstinna tonåringar ofta brukar ha grava associationsproblem vilket gör de flesta situationer så mycket roligare. Jag satt namligen och pratade med Diana och sa då något i stil med "Du, mat och ljus har ett väldigt speciellt band" varpå han svarade "Haha, ja. Allt som går att stoppa i munnen liksom." Stackars Natta var nära att kvävas av potatisen som tvingades ner i helt fel strupe av det förtryckta gapskrattet.

Gud vad jag är glad just nu! Jag har just lämnat in ett nästan fem sidor långt arbete i pedagogiskt ledarskap och det är dessutom inlämnat nästan en timme i förtid. Sicken skillnad! Jag som brukar lämna in flera månader efter deadline. Låt oss hoppas att jag får bra betyg på den också.