Otursdag
Min stackars Aho har lyckats med konststycket att ramla och slå huvudet i asfalten på väg till skolan idag så hon var icke närvarande. Så nu sänder ni glada tankar till henne!
Idag klockan halv 9 när jag kom till skolan så visade det sig att vi inte hade en vanlig historialektion. Vår käre lärare Gunnar har nämligen råkat ut för en hjärtinfarkt och var därför naturligtvis inte närvarande. Tycker så synd om honom. Han är mycket speciell må jag säga. Han kräver att vi kallar honom antingen för hans riktiga namn eller Högt ärade herr magister, förklarar hur mycket ett MVG kostar i hans kurs, berättar om sitt hat mot Gustav Vasa och halkar alltid in på de mest förunderliga små sidospår. Krya på dig Gunnelito!
Dagen avslutades med en retoriklektion där vi satt och såg på några berömda tal. Jag störde mig något enormt på I have a dream snubben! Han snackade så jävla långsamt och på ett släpigt men ändå rytmiskt sätt som fick mig att vilja resa tillbaka till Lincoln Memorial och ge honom en redig smocka i hopp om att få honom att snabba på lite. Palmes kritiserande av bomberna i Hanoi var däremot mycket mer uppskattade från min sida. Hur kommer det sig att det bara är sossar som är bra på att hålla tal? Har de mer talang för ämnet eller är det för att de har råd med de bästa talskrivarna? Nu visar ni att ni har åsikter, flickor.
