Lördag
Oh the pain
Spring is in da house
Blev så lycklig av att det var fint väder när jag gick hem från skolan idag. Solen sken, fåglarna kvittrade och det luktade till och med som vår. Underbart! Men eftersom att detta är min favoritårstid så är det väl inte så konstigt att jag är är glad som en ADHD koala. Jag är nämligen säker på att koalor i detta tillstånd är ytterst muntra, precis som jag då.
Imorgon är det friluftsdag som jag ska ägna åt att promenera samt att utöva capoeira i idrottshallen. Jag har suttit och googlat fram lite bilder på hur den här sporten ser ut och kan ju då snabbt konstatera att den inte kan vara annat än livsfarlig. Om jag skulle försöka mig på någon av dessa rörelser skulle jag med all säkerhet sträcka hälften av alla muskler jag har och troligen slå ut framtänderna på kuppen. Nej ni, jag får väl skylla på att jag är alldeles för gangsta för sport om inget annat poppar upp i huvudet. För den bortförklaringen funkar ju alltid.
Just det, imorgon kommer mina übersöta norska redhead kusiner och hälsar på sin käre kusine Kim och fetter Glenn. Oh yes, min norska är lika dålig som alltid. Ska bli så kul att träffa de små liven. Jag har inte träffats sedan i somras så de har troligen växt en hel del. Jag kanske låter flickorna gästblogga något gulligt om de hinner. Nåväl, vi får väl se hur det blir imorgon. Kyss og klem!
Wanna feel my muscles?
BRÖL!
En positiv grej är ju att vi, förortens koolaste gangstagäng, ska traska hem till antingen Aho eller Diana på fredagen för att göra en favorit i repris. Vi ska mysa och gosa och troligtvis också försöka oss på att sjunga jättefalskt till det där spelet som alla har men som jag aldrig spelat.
Tja peeps!
Som jag sa så sitter jag i detta nu bredvid min Nutteputte och försöker mig på att se djupt in i hennes vackra hestögon och gnägga något halvporrigt i hennes öra. Ni får själva avgöra sanningshalten i detta påstående men när jag ändå är inne på det här ämnet så kan jag berätta att jag tycker om denna lilla flicka väldigt mycket. Seriöst, om ni hade träffat henne så hade ni med all säkerhet också varit helt fast i den alldeles rosaskimrande gestalten bestående av stjärnor och enhörningar som är Diana. Kärlek på dig!
Hjärtan hela dagen
Om någon av er där ute råkar bo under en sten (en sten med internetuppkoppling alltså) så kan jag ju berätta att det är alla hjärtans dag idag. Detta fenomen är något som vi tar väldigt seriöst här på Östra. Jag kom till skolan, givetvis sprängfylld with lööv, och möttes av Andrea som gav mig en kram. Inte för att det tillhör ovaligheterna på denna lilla skola, och speciellt inte på NV, men dagen till ära så var alla mycket kramigare än normalt.
Anyway, på svensklektionen fick vi börja med att pyssla fram lite kort som vi skrev kärleksdikter på. Jag var ovanligt fantasifull och skrev dikter till tre mycket speciella flickor vid namn Natta, Tess och Diana. Alla tre började okänsligt nog garva åt att jag hade blottat mina känslor på detta romantiska vis. Oh the shame! Nä, men det var ju lite komiska inslag i min underbara poesi så de är förlåtna.
Efter detta så hade vi en lång håltimme på vilken jag hade planerat att plugga matte men som ni vet så brukar ju planer av denna sort skita sig rejält. Istället var jag lite i biblioteket där det hade anordnats en dikttävling, hängde med den nya flickan Therese på diverse äventyr och hann även med en hyfsat lugn debatt om köttindustrin under lunchrasten. Åh, och så fick vi vaniljglass också. Fräsigt!
Sedan hände ju även lite mindre trevliga saker som att Mr. Cookie misshandlade mig med en ballong och att Heinrich gjorde ett ouppskattat försök att kimnappa mig (Ja, det är tillåtet att hitta på nya ord i sin egen blogg). Den sistnämnda grejen handlade alltså om att denne inte alltför klipska varelse tyckte att det var en kul idé att slänga en stor svart filt över mitt huvud och sedan försöka dra med mig någonstans. Skandal! Lyckligtvis försökte Emi och Tess rädda mig från denna fasansfulla situation men det lyckades väl lite halvt med det. Herr Netz, nästa gång du får för dig att försöka dra med den mest fobiska och rädda lilla flickan i hela världen på något läskigt påhitt: DON'T DO IT! Men vi vet ju alla hurdan denna unga gosse kan vara så jag måste väl säga att det är lungt för denna gång.
Vad vet du om sengångare?
Ey, jag har ett jäkla blått streck på halsen från gårdagens lilla olycka med en tuschpenna som vägrar att gå bort. What to do, what to do? Kom igen nu barn, jag vet att ni sitter inne med en massa visdom om just det här så dela gärna med er med tips om hur man får bort detta lilla missöde.
Fredagen
Jag tänker inte rabbla upp vad som hände under skoldagen eftersom jag knappt kommer ihåg den så jag börjar med att prata om vad vi gjorde efteråt. Jag, Mickis, Aho och Diana traskade upp till centrum för att handla på Ica eftersom vi skulle hem till Adreas för att ha en filmkväll utan film. Vi köpte två chipspåsar, en massa läsk, lösgodis, dipp och ingredienser till cheesecake. Jag och Diana var lite oroliga över att köpa cola light eftersom vår hemska idrotslärare hade sagt att man får hjärncancer av det på sista lektionen men vi tog det ändå. Fatta vilka rebeller vi är!
Efter att ha traskat i vad som verkade vara en stor jävla cirkel så kom vi fram till Andreas trevliga radhus där vi blev välkomnade av tre gråvita katter. Vi inspekterade pojkens rum som såg ut precis så som vi hade förväntat oss. Det satt en lista över alla vårterminens kurser på väggen vid skrivbordet, det periodiska systemet var uppsatt på dörren och de två biblarna stod prydligt uppradade i bokhyllan. Utan tvekan det nördigaste rum jag någonsin satt fot i.
När vi var klara med vår efterlängtade cheesecake ställde vi in den i frysen och satte oss ner i vardagsrummet för att svulla som satan. Samtalet halkade in på bananer och därefter gick allting utför och diskutionen riktades in på sex. Det var det enda vi pratade om de timmarna vi va där och det var den roligaste pratet på länge vill jag lova. Jag tänker inte avslöja det som sas men om ni bara använder eran fantasi så får ni nog en bra bild av hur det lät.
Klockan nio på kvällen var det tid för Mickis och Diana att dra. Mickis övergav oss för att åka till Heinrich och Diana skulle på fest. Vi som var kvar traskade ner till källaren där vi satt och spelade på Andreas orgel. Jag och Aho satt bredvid varandra när Andreas såg alldeles rörd ut och utbrast något i stil med "Åååh, en kommunist och en kapitalist som sitter på samma orgel!". Det var ett vackert ögonblick vill jag lova. Aho var samtidigt inne på msn och pratade med en kompis som visade sig vara typ 20 meter bort. Denna flicka och hennes kompis kom över en kort stund och sedan gick vi hem. Flickorna var snälla nog att följa med mig en bit på vägen hem även fast det blev värsta omvägen för dem. Tackar för en trevlig kväll mina små barn!
Din figur kan få en neger att dregla och skita
Jag har även kommit fram till att jag inte ska berätta för personer om mina fobier och de skumma tvångstankar som jag faktiskt har. Idag fick jag nästan en hjärtattack när en pojke i grannklassen stod för nära räcket som skyddar oss elever från att störta ner mot en säker död. Jag sa till honom och demonstrerade sedan det enda rätta sättet att stå på när man nu måste leka med livet, alltså brett med benen så att man inte råkar falla samt med händerna mot räcket så att man kan putta bort sig. Just då kom Natizzle givetvis på den lysande planen att peta på mig så att jag utstötte ett högt skrik av dödsångest. Skitkul alltså. Speciellt att Mr. Cookie senare försökte sig på samma grej fast lite mer utstuderat. Skämmes!
GRATTIS!
But what i really wanna become is a princess
Nu ska ni, mina söta små läsare, få bestämma min framtid. Jag satt nämligen och diskuterade yrken med Carro för ett par dagar sedan och tänkte att det kanske skulle vara läge att börja planera lite. För att göra hela frågan lite enklare så ska jag börja med att berätta lite om mig själv. Jag går första året på naturvetenskapliga linjen med inriktning på beteende och jag kan utan att ljuga säga att det går ganska bra för mig på den punkten. Jag är perfektionist som aldrig gör saker halvdant. Jag har inga som helst intressen och jag är inte social för fem öre så ett jobb där man inte behöver vistas i stora läskiga folkmassor kan vara en bra grej, även om jag hoppas på att detta förr eller senare kommer gå över. Här nedan följer en liten lista på yrken som jag har övervägt.
- Polis
- Kriminaltekniker
- Något som har och göra med forskning
- Rättsläkare
Har ni några andra förslag? Kom igen nu barn!
Okej, jag är sämst! Men bara på låtsas.
Hm, vad gjorde jag mer? Just ja. Det blidde ett kort besök på vårdcentralen för att de skulle sno mitt blod eller något. Jag är glad över att de bara fyllde ett litet rör den här gången i stället för fyra. Oh well, nu har jag i alla fall ett moderiktigt litet heroinistmärke i armvecket som jag kan skryta med. Alternitivt skrämma små barn. Jag ska tillbaka dit i morgon igen för att lattja med den där EKG-mojängen. Alltså missar jag både ped led och idrott. Trevlans!
En fråga till alla nissar på Östra. Är det bara jag som tror att vår käre, tragiska Heinrich har åkt på en släng av ADHD? Han skuttar runt som en liten hare och är allmänt svår att hålla reda på. Det är inte heller ovanligt att pojken dyker upp med diverse sår på armar och ben efter att ha försökt sig på något busigt och potentiellt livsfarligt påhitt. Idag började han till och med dansa med mig av någon okänd anledning. Sådant är bara roligt för folk som har lite motorik att skryta med.
Veckans roligaste: Jag fick MVG i Matte A. Yay for me!
Pluggisen är back in business!
Tills på onsdag ska jag vara klar med bokanalysen. Mucho jobbigt eftersom jag trodde att jag kunde dissa den i cirka en månad till innan jag skulle vara tvungen att lämna in den. Major osis. Återigen uppkommer en anledning till varför man ska göra läxorna i tid.
Idag har jag mest suttit och nördat mig med Aho eftersom att min lilla klada hest Diana var sjuk. Hon var saknad. Chockerande nog så hade jag med mig min mobil idag. Carro ringde mig dessutom på den och jag upplevde ett short moment of panic innan jag tvingade mig själv att svara. Inget konstigt hände.
Just ja. På senaste tiden har jag lagt på mig en massa skumma tvångstankar som återigen är relaterade till min perfektionism. Bara en massa småsaker egentligen men jag kan inte koncentrera mig om jag ser sånna hemskheter. På spanskan stod bordet en aning snett, läraren suddade inte bort allt från tavlan och igår så var en lampskärm så sned att jag tvingades vidta åtgärder. Hua! Nu ska jag göda mig med en semla.
Varför kommer söndagsångest alltid på söndagar?
Jag är jävligt frustrerad just nu. Jag vill bara lägga mig ner och sova och sedan vakna upp när det känns värt besväret. Ey bloggläsare, försök att övertyga mig om att livet inte suger fullt så mycket som jag vet att det gör. Det kan bli erat livs uppdrag. Seså, cheer me up!
Uppdatering is harder than you think
I den nära framtiden kommer det att firas att en del personer har åkt runt x-antal varv på jorden. Det är nämligen Broder G som blir myndig och min tvillinghest Diana som fyller 17. Detta skall firas med pompa och ståt, I tell you!
Annat kul? Nope. Tråkigt däremot för på fredag ska jag återigen besöka vårdcentralen för att göra EKG och andra roliga grejer. Vet inte om jag ska fara dit i morgon också för att göra om mina blodprov och shiz. Läkare brukar ju som bekant vara drygare än Yes men jag hade turen att få en som verkar trevlig. Jag har major ångest inför det ändå eftersom jag ogillar alla situationer som tvingar mig att prata med folk men det känns okej. Jag ska ju dit för att utesluta att min hjärtklappning beror på något fysiskt. Min mamma tror ju som sagt att det är stressrelaterat och jag kan bara hålla med. Om så visar sig vara fallet så måste jag dessvärre hålla på med sån här stresshantering och det pallar jag inte för jag kan verkligen inte prata med folk. Det är omöjligt. Jag kommer ändå bara svara att allt är bra på varenda fråga så det blir time wasted för oss båda. Åh, varför kan inte cheesecake vara svaret på allt?
The one and only!
Min käre Aho har nyligen börjat klaga på mitt namn. Det är nämligen så att hon har skaffat en äldre skinheadgrabb som hon håller på att prata med på msn och givetvis så har denna människa skamlöst nog härmat mig i sitt val av namn. Naturligtvis så insisterar jag på att hon numera ska kalla denne unge man för Fejk-Kim men hon verkar inte tycka om mitt förslag. Har hon ingen skam i kroppen? Klart att jag ska ha kvar mitt namn och inte han! Jag var ju trots allt först.
Den här dagen har bortsett från namnstölden varit angenäm. Och ja, jag kommer prompt att envisas med att skriva som en svengelsk pensionär vilket jag ser som ett stort långfinger i anskitet till de ungdomar som inte bemödar sig med att ens försöka stava någorlunda korrekt. Tillbaka till ämnet. På lunchen hade vi något troligen ointressant samtalsämne eftersom jag knappt kommer ihåg vad som sas. Detta har dock ingen betydelse eftersom vi hormonstinna tonåringar ofta brukar ha grava associationsproblem vilket gör de flesta situationer så mycket roligare. Jag satt namligen och pratade med Diana och sa då något i stil med "Du, mat och ljus har ett väldigt speciellt band" varpå han svarade "Haha, ja. Allt som går att stoppa i munnen liksom." Stackars Natta var nära att kvävas av potatisen som tvingades ner i helt fel strupe av det förtryckta gapskrattet.
Gud vad jag är glad just nu! Jag har just lämnat in ett nästan fem sidor långt arbete i pedagogiskt ledarskap och det är dessutom inlämnat nästan en timme i förtid. Sicken skillnad! Jag som brukar lämna in flera månader efter deadline. Låt oss hoppas att jag får bra betyg på den också.
Spontan lycka in every corner
På tal om olyckligheter så läste jag min gamla dagbok och fick genast ångest över vilken fjortis jag har varit. Jag vill inte ens tänka på det. Jag var även deppig som ett jävla får back then. Inte en enda glad sida! Så om jag har förstått mig själv rätt så har jag varit deprimerad i typ fyra år. Fatta vilket waste of time! Men det är tydligen ärftligt så jag ska inte bli förvånad.
Jag sitter just nu och snackar med Hoe om diverse roliga saker och jag kan berätta att hon är helt fucking out of her mind! Hihi, jag kanske överdriver en aning men hon är lite galen just nu. Det verkar som om jag spenderar på tok för mycket tid med henne för nu har till och med hennes killsmak smittat av sig på mig. Hon sitter och dreglar över en massa heta skinheads just nu och jag kan bara hålla med. Tyvärr visar det sig ofta att dessa pojkar är nazister också och det suger ju rätt hårt. Jag blir förvånad mig själv.
Morgondagen är allmänt lång och dryg och avslutas kallhjärtat med ett gammalt hederligt beep-test. Skänk bort lite energi till mig va?
Not russians, russin!
Today is a sad day..
Fy fan vad hemskt! Jag syftar givetvis på Heath Ledgers tragiska död som jag hörde talas om på TVn imorse. Känns så ofattbart att han av alla människor går och trillar av pinn bara sådär. Tycker så synd om hans lilla dotter också. Det är ganska konstigt att man kan bli så pass berörd av att någon man inte alls känner går bort men han var så jävla normal. Skulla vara en helt annan sak om det var Brittan. Heath har jag betydligt mer sympati för. Natta ringde till och med sin mamma för att berätta det. Åh, det absolut värsta var när klassen senare på dagen kollade på Bridget Jones och låten Can't take my eyes off of you började spelas i bakgrunden. Alltså den låten han sjöng i 10 things I hate about you. Så sorgligt.
