Livet enligt Kim

Idag vaknade jag hyfsat tidigt eftersom vi skulle åka till farmor och farfar. Dom ville träffa Marianne innan hon och Brotha G åker upp till Kiruna. Det blev en hel del skratt när vi kom fram till att det var jättekul att mobba pappa för de superkorta shorts som han hade på sig på några gamla bilder. Fruktansvärt nog använder han fortfarande ett par liknande. Han blev lite upprörd när han fick veta att vi inte tycker att de är lika snygga som han gör. "20 år av lögner" kallade han det visst. Detta resulterade i att han sedan började skratta som ett downsbarn på tjack medans jag försökte ge stackars Marianne lite förståelse för papis excentriska beteende. Man måste ju försäkra sig om att flickebarnet inte byter adress och telefonnummer när hon kommer hem till Portugal.

Anyways, jag och mami dissade stan till förmån för Farsta där jag orkade traska runt i typ en halvtimme. Mycket lyckat. Åh, fett skumma saken. Jag har nämligen lyckats gå ner i vikt under julen. Trots mitt svullande alltså. Från början trodde jag att det berodde på att jag är den enda fromma kristna i världen och att Gud har bestämt sig för att belöna mig för mitt exemplariska leverne. Sedan kom jag på att så är inte fallet och drog då den enda logiska slutsatsen: cheesecake. Som jag har sagt så många gånger förr så är denna magiska efterrätt livets mening såväl som ett viktigt steg på vägen till världsfred.