Livet enligt Kim

Började tänka lite på barn efter att ha skrivit förra inlägget och kikade då in på några av alla dessa mammabloggar. Efter att ha kollat runt på ett par stycken blev jag nästan ledsen för mammornas skull. Eller ledsen kanske är fel ord, sur blev jag. Dessa (oftast nyblivna) föräldrar definierar sig själva utifrån sina barn. De tenderar att beskriva sig själva som "Blahas mamma" snarare än att använda sitt eget namn och sedan informera en om att de minsann har ett barn. Jag tycker att det är väldigt, väldigt tragiskt. Hela grejen med att definiera sig själv utifrån någon annan är för mig alldeles befängd. Det är som att en kvinna skulle gå runt och presentera sig själv som "Pelles fru" utan att någon för sakens skull har den blekaste aning om vem denne Pelle är. Att presentera sig själv med sitt yrke tycker jag däremot är helt okej även fast det finns folk som inte delar mina åsikter på den punkten. Jobbet brukar vanligtvis spegla ens intressen och en del av ens personlighet. Alltså vem man är.  Om jag någon gång skulle få för mig att barn vore en bra grej att ha skulle jag fan inte ändra hela mitt liv efter ungen. Givetvis skulle livet ställas om men det är inget som påverkar ens identitet. Med den här barnet-är-mitt-liv mentaliteten gör man sin son eller dotter en jävla otjänst. Och nej, det finns ingen som tvingar dig att hålla med mig.